Sötsug?!

Ämnet kom upp igår och jag diskuterade det med min man. Jag var tvungen att tänka länge men ingen av oss kom på att jag pratat om något sötsug. Hungrig var jag däremot i början, men det har jag vant mig vid. Jag klagar mest om hur jag ska hinna träna så mycket jag vill.

Så här tror jag det är.

Jag är så förändrad mot när jag startade 2009. Jag VET att det inte finns några Quick fix! Jag VET att det är för resten av livet. Och jag bara GÖR, tänker inte. Godis och sötsaker äter man på lördagar. PUNKT. Men jag gör det sällan för jag tycker inte det är värt det. Äter hellre lite vaniljyoghurt till kvällskvargen. 

Jag tyckte bara det var en trevlig upptäckt. För övrigt så älskar jag mitt liv oavsett vad jag väger.